2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

måndag 15 september 2014

Mobilisering

Nayeif  och Adnan följer även med till klassiskt DM i Främmestad. Där får de pröva på den lättaste Öppna banan. En bana att bara följa stigar. Nayief lyckas ändå få för sig att springa rakt igenom skogen på ett ställe vilket fick till följd att han fick känna på vad bom är. De tyckte det var jättekul. Lasse fixade ett par byxor till Nayief eftersom han bara äger kortbyxor. Nu måste vi försöka fixa lite ordentliga skor. I bilen pratade vi om valet och vad svenskar tycker om flyktingar. De hade läst inlägg på facebook om att svenskar inte gillar Restad gård. Att det borde vara studentbostäder! Kyrkan hade ordnat ansiktsmålning. Någon hade lagt ut bilder och skrivit om att detta är vad våra skattepengar går till. Det var andra exempel. Så hemskt för Adnan och alla andra att läsa detta. De flesta är högutbildade. De kommer hit utblottade med hemska upplevelser i bagaget. De vill absolut inte ta emot någonting som de inte absolut måste. De ser till att dela med sig. Det ordnas skola därute. Jag pratade med en av lärarna. Detta var den bästa tiden i hennes yrkesverksamma liv. Så underbara, vetgiriga, kloka barn.
Sedan finns det naturligtvis rötägg bland alla dessa 700 därute.
De som anländer nu får sitt samtal med Migrationsverket i maj! Det innebär att under dessa åtta månader händer ingenting! Efter samtal tar det ytterligare i snitt sex månader innan de får sitt uppehållstillstånd i bästa fall. Det kan ju också hända att de blir utvisade. Det finns ett exempel på tre unga Somaliska läkare.  De har väntat i ett år och fick en utvisning. De blir inte tillbakaskickade nu då det är krig därnere. De sitter alltså därute helt utan sysselsättning och hopp om någon framtid. Det finns många öden! Därför engagerar jag mig!!
Förutom att vi stöttar ett tiotal personer extra med prylar och språkundervisning sätter jag igång följande:
Organiserat klädutdelning till nykomna. Några Syrianer ser till att sortera kläder och annat som kommer in samt se till att de mest behövande får. Vi börjar få bra struktur på detta. Min uppgift att hela tiden be om "grejer"
Praktikplatser. Vi måste se till att de kommer bort från Restad åtminstonde några timmar per dag. Jag har gett några Syrianer i uppdrag att kategorisera  de högutbildade som kommer i en "akademik klubb"  Min uppgift att leta platser och handplocka personer till dessa.
Kvinnogrupp. Fånga upp kvinnor som finns därute och se vad de kan bidra med. Jag har ordnat en styrgrupp som verkligen satt igång att jobba med att förbereda möte för alla kvinnor samt förbereda språkgrupper.
Pust. Det är inte lätt att hinna med att vara matmor. Lasse hade vissa synpunkter i söndags när vi köpte thaimat!!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar