Nia

Då har jag deltagit i första passet av Nia. Min första spontana tanke är att det är tur att Lasse inte är med. Detta skulle han inte gillat. Det handlar om att man "dansrör" sig till någon slags speciell musik. Ibland är det fritt och man kan dansa omkring i rummet och flaxa med armarna. Inte speciellt jobbigt men jag släppte nog inte loss tillräckligt. Ibland utstöttes ljud gemensamt "hööh". Jag kände mig lite fånig. Men varför gjorde jag det? Tur att jag inte gick på pröva på gången. Då hade jag inte fortsatt. Nu har jag betalat 14 gånger och tänker inte missa någon naturligtvis. Man skall ju också ge allt en chans och detta är säkert bra för smidigheten i kroppen. Rouba och Marah som var med verkade gilla det. Rouba är ju precis ny här och kan ingen engelska. Hon verkar blyg. Svårt att veta vad hon tänker. Marah har varit här i snart ett år. Pratar utmärkt engelska och har också lärt sig svenska. Min plan att de skall gå hem till mig efter passet. Äta en bit och att vi skall lära Rouba svenska. När Marah kom hem till mig blev hon nästan gråtfärdig. Detta är första gången jag är i ett riktigt hem på tre år. Trots att hon varit här i ett år har hon inte kommit hem till någon likt de flesta på Restad. Innan hon kom var hon i en sönderbombad del av Damaskus och sedan på flykt. Marah jobbade som lärare för blivande tandtekniker på universitet i Damaskus. På Restad bor hon i delat rum med sin bror och syster. Det tär att bo så trångt utan något eget utrymme. Hennes bror hade en mycket svår flykt hit och var nära döden tre gånger i olika hemska situationer. Det lever också med dem.