2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 25 november 2015

Hemma igen

Väskan är uppackad och jag har satt mig i soffhörnan för att läsa lite tidningar och gå igenom lite post. Det har varit en så kul och omväxlande resa. Jag känner mig upprymd och har lust att sätta igång och göra en massa.  Men jag vet att nu måste jag ta det lungt. Kroppen måste ställa om sig tidsmässigt annars drar jag lätt på mig förkylning och nedstämdhet. Tänk att resa så mellan länder och allt går så bra med allting. Fast det gäller ju inte alla i gruppen. Ett gäng blev rejält magsjuka. Kunde härledas till ostron från skaldjursbuffén på Sri Lanka. På Maldiverna dog en av deltagarna! Hon tillhörde det norska gänget och jag vet inte vem det var. Hon var 76 år. Hon hade haft känningar i hjärtat tidigare. Hon och maken hade varit ute och gått på den långa bryggan och hon skulle bara ta ett bad innan lunchen. Hon hittades livlös i vattnet av en fransman och hennes liv gick inte att rädda. Det blev en så fin minnesstund på stranden. En av deltagarna berättade om hennes rika och innehållsrika liv. De hade varit gifta i 51 år. Hade fyra barn plus barnbarn. Hon hade ett stort intresse för växter och de hade en trädgård full med blommor. I olika perioder hade de bott och arbetat utomlands. Mannen fick en korg med vackra blomblad. Han kastade i några i vattnet och sedan fick vi alla komma och hälsa på honom och ta några blommor var och kasta i. Det flöt iväg så vackert i det turkosblå havet. Det blev en så fin och vacker stund. Jag kände mig så ödmjuk inför livet. Maken var lugn och sansad. Naturligtvis var han i chock men kanske tänkte han att skulle det hända kunde det inte varit på en vackrare plats där hon utövade den sport hon älskade mest. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar