Flyktingar i Vargön

Vi beslutade att göra en promenad genom Vargön och titta på Sporthallen, Badet och kyrkan. Lars är lärare på Granåsskolan och lite lika mig i sitt sätt. Vi gör!! En gång i veckan öppnas nu den stora sporthallen upp och de får komma dit och utöva olika sporter under Lars ledning i början och sedan hoppas vi att de klarar sig själva. En gång i veckan är badet öppet bara för dem. Vi har också ordnat så de kan gå och simma när de vill. Kyrkan har verksamhet för barn under fem år två gånger i veckan. Asylbarnen är varmt välkomna. En av kvinnorna är utbildad förskollärare och kommer att vara med barnen där. Lars har engagerat lärarna och de kör språkcafe en gång i veckan. Sandra och Margareta är två personer som kommer att åka ut och köra studiecirkel. Jag har fixat så de kan gå på gymmet allihop nu under en månad. Gymmet ligger 600 meter från vandrarhemmet. Det är 10 stycken från Afganistan där. En av dem pratar bristfällig engelska. Jag har upplevt dem som lite aggressiva. När jag började på Restad Gård träffade jag Freshta från Afganistan. Hon fick nu följa med ut till Vargön och översätta. Det visar sig att de trodde jag kom från någon myndighet. När de fick klart för sig att jag och alla svenskar gör detta helt ideellt så blev de helt annorlunda. Vi skall nu se till att de kommer igång på biblioteket. Det är ju helt obegripligt hur de startar upp boende utan att det finns någon som helst information om vart de skall vända sig vid sjukdom, skolor för barn etc. När vi gjorde vår promenad genom Vargön gick vi genom Bjökåsparken. Det var andlöst vackert när solen sken i de höstklädda träden. Villan är ju så vacker där den står och förfaller. Kommunen kan väl överlåta den till mig ch flyktingarna. Jag skulle då genast skapa "Villans bevarande vänner" skramla in pengar . Se till att flyktingar restaurerade den och att vi sedan startar upp café och mötesverkstad där. Så bra det skulle bli för alla! Sedan sänder jag en tanke till Ursand. De 200 stackarna som finns där. Röda korset gör ju en del men de är ju så långt borta från allt. Jag vågar inte åka dit för då sugs jag väl upp även där. Oj vad den här bloggen handlar mycket om flyktingar. Jag gör ju annat också. I veckan har vi passat våra gulliga barnbarn. Jag har sprungit Silvertrofen tillsammans med Lasse. En orienteringstävling i patrull. Det krävde sin kvinna!! Men idag handlar det åter om att Lasse och jag åker ut till Vargön och fixar till kring boendet. Vi skall ju snart åka på orienteringsresa till Sri lanka-Maldiverna-Indien. Tre veckor!