Jag sitter och pratar med Inger och Jonas i samband med en träningslördag. Det är min tur att ha maten och jag får hjälp av Afganska kockar. Det är ingen snabbmat så det innebär att jag varit igång från tidig morgon. Skönt att sitta ner en stund i trevligt samtal. De beklagar sig över att deras barn fastnar i ipaden. Är det så farligt frågar jag försiktigt men blir snabbt nedpratad över hur det är i dagens samhälle. När jag var liten ondgjorde sig min far att jag alltid satt med näsan i en bok sa jag. Gör något vettigt istället för att sitta där. Så har du ju blivit som du blivit säger Jonas! Hur många böcker läser du på ett år? Fler än du springer orienteringstävlingar? Jo det blir det ju. Men tänk vad jag längtar till att försvinna in i böckernas värld. Nu hör man ju hela tiden bekymrade röster att det läses för lite bland dagens ungdomar. Jag minns också när mina barn var små då var det det myckna TV tittandet som var problemet. Undrar vad mina barnbarn kommer att bekymra sig om när deras barn växer upp. Jag tittar ut genom fönsterrutan. Där leker Gabriel och de andra "kull" efter sin orienteringsträning. Sedan testar de Afgansk mat som de godkänner. De sitter och snackar med varandra innan de går ner i gymmet för att leka lite. Jag tror inte föräldrarna behöver vara så oroliga över dem.
Jag har ju besökt dem i skolan ett antal gånger och jag kan bara uttrycka min beundran över vad de får lära sig. Jag är näst intill avundsjuk när jag tänker tillbaka på min egen skolgång. För att inte prata om min mor. Visserligen kan hon flera psalmverser utantill och hon har bra koll på Sveriges landskap, floder och städer men utanför Sverige är det inte så mycket bevänt med kunskaperna. Hon tycker det är så fantastiskt att vi kan googla så mycket när vi löser korsord tillsammans. Så fantastiskt säger hon. Tänk om jag fått lära mig engelska och resa ut i världen. Vad skall jag med psalmverser till? Tänk så ojämlikt det var på min tid. Tänk så lite vi visste om världen egentligen. Tillsammans konstaterar vi att det inte var bättre förr. Vi kan inte komma på någonting som var bättre mer än att vi var starkare förstås.
Jag har ju besökt dem i skolan ett antal gånger och jag kan bara uttrycka min beundran över vad de får lära sig. Jag är näst intill avundsjuk när jag tänker tillbaka på min egen skolgång. För att inte prata om min mor. Visserligen kan hon flera psalmverser utantill och hon har bra koll på Sveriges landskap, floder och städer men utanför Sverige är det inte så mycket bevänt med kunskaperna. Hon tycker det är så fantastiskt att vi kan googla så mycket när vi löser korsord tillsammans. Så fantastiskt säger hon. Tänk om jag fått lära mig engelska och resa ut i världen. Vad skall jag med psalmverser till? Tänk så ojämlikt det var på min tid. Tänk så lite vi visste om världen egentligen. Tillsammans konstaterar vi att det inte var bättre förr. Vi kan inte komma på någonting som var bättre mer än att vi var starkare förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar