Ibland skall man inte lyssna på sin kropp! Vi har rest flera timmar och kommer fram till stugorna där också start och mål för helgens första orientering är. Kallt! Nära nollstrecket. Ruggigt! Nej jag får inte lust att ta på mig lampa och ge mig ut i mörka skogen. Men så blir det aktuellt att följa upp Gabriel och då är det naturligtvis inget snack. På med grejerna och så står jag där och hoppar i startkön. Det är så härlig när vi väl kommit iväg. Jag har fullt upp att följa lille Gabriel i den härliga skogen. Fina banor i ljuvlig terräng. Det känns bara så bra när jag kommer i mål. Jag är tacksam att jag sprungit och kan inte förstå att jag tänkte tanken att låta bli.
Jag har tidigare uttryckt att det inte är så farligt när barn fastnar i IPaden. Däremot tror jag det är farligt att barn får välja bort allt det de inte har lust att göra. Hur skall man kunna välja om man inte testat? Sedan är det inte så lätt att få barn att vilja testa olika saker. Orientering är ingen lättillgänglig sport. Vi måste göra fest och glädje runt om. Poängsamlarkort där alla kan vinna. Priser till de flitigaste inte till de bästa osv. så småningom hittar man glädjen i själva sporten. På Pans tävling frågade prisutdelaren Alvin lite tyst vad han heter. Sedan ropar han ut: Hör alla nu! Alvin har sprungit orientering och vunnit pris. Stora applåder och ovationer! Alla vi som står runt om skrattar, tjoar och applåderar. Så håller prisutdelaren på med alla barn som sprungit en bana. Så viktigt. Så glad Alvin såg ut! Vi alla kände glädje.
Så många gånger jag sprungit orinenteringsträningar i risig, svårtillgänglig sumpig skog på dåliga gamla kartor. Jag förstår att man inte vill anmäla sig till tävling med dessa upplevelser i ryggen. Tänk om vi kunde komma överens om att de orinenteringsträningar som vi tydligen måste ha i denna miljö dödskallemärker vi. Då blir det annat. Klarar du detta? Glädje att jag klarat en utmaning när jag kommer i mål. Jag vet att det är många dödskallar jag kommer att erövra i vår och sommar. Att vi kan utmana våra barn och ungdomar att ge sig ut på "dödskallebana" där de kommer att trampa runt i snårig granskog på obefintliga stigar och hoppa över meterdjupa bäckar med iskallt vatten osv. Precis som det är idag. Man vet att det är träning och på tävlingar är det annat. Jag lovar att det blir succé.
Jag har tidigare uttryckt att det inte är så farligt när barn fastnar i IPaden. Däremot tror jag det är farligt att barn får välja bort allt det de inte har lust att göra. Hur skall man kunna välja om man inte testat? Sedan är det inte så lätt att få barn att vilja testa olika saker. Orientering är ingen lättillgänglig sport. Vi måste göra fest och glädje runt om. Poängsamlarkort där alla kan vinna. Priser till de flitigaste inte till de bästa osv. så småningom hittar man glädjen i själva sporten. På Pans tävling frågade prisutdelaren Alvin lite tyst vad han heter. Sedan ropar han ut: Hör alla nu! Alvin har sprungit orientering och vunnit pris. Stora applåder och ovationer! Alla vi som står runt om skrattar, tjoar och applåderar. Så håller prisutdelaren på med alla barn som sprungit en bana. Så viktigt. Så glad Alvin såg ut! Vi alla kände glädje.
Så många gånger jag sprungit orinenteringsträningar i risig, svårtillgänglig sumpig skog på dåliga gamla kartor. Jag förstår att man inte vill anmäla sig till tävling med dessa upplevelser i ryggen. Tänk om vi kunde komma överens om att de orinenteringsträningar som vi tydligen måste ha i denna miljö dödskallemärker vi. Då blir det annat. Klarar du detta? Glädje att jag klarat en utmaning när jag kommer i mål. Jag vet att det är många dödskallar jag kommer att erövra i vår och sommar. Att vi kan utmana våra barn och ungdomar att ge sig ut på "dödskallebana" där de kommer att trampa runt i snårig granskog på obefintliga stigar och hoppa över meterdjupa bäckar med iskallt vatten osv. Precis som det är idag. Man vet att det är träning och på tävlingar är det annat. Jag lovar att det blir succé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar