2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

lördag 2 april 2016

Revision

Eftersom jag är en gammal bankkvinna blir jag lätt revisor i de föreningar jag är med i. Detta ideella uppdrag är ju ingen större insats men så klart mycket viktigt. Det är på vårkanten som pärmar med kvitton och olika verifikationer skall stämmas av mot listor och tagna beslut i styrelser. Tänk så mycket ideellt arbete det görs i vårt land. Hur kommer det att se ut i framtiden? Kommer det att finnas folk som vill ta på sig dessa ideella uppdrag. Själv är jag en utpräglad föreningsmänniska. Jag har engagerat mig i många föreningar genom åren. Jag möter dock många som inte alls är intresserade att engagera sig och kan inte förstå att man gör saker när andra inte gör något. I en förening hörde jag en person säga. Jag ser till att jag och min familj inte är med på mailoch telefonlistan. Då är det inte så lätt att fråga oss om uppdrag. Man häpnar! Samtidigt tänker jag att en sådan person vill jag inte verka tillsammans med. Man skall ha kul tillsammans. Jag är också övertygad om att dessa personer är lika myglande på sina jobb. Inga vinnare precis.
När man frågar flyktingar om deras intressen ser de alltid lika frågande ut.  De har inte alls denna kultur med ett aktivt föreningsliv. De är vana att ha ett jobb som de vistas mycket på och sedan är det ett massa umgåsande i familjen. När jag frågar någon om han har en familj får jag ett lika frågande uttryck som svar. Klart jag har familj och så staplas det upp fastrar och mostrar kusiner och onklar med mycket mera. Man tänker inte kärnfamilj. De första jag träffade för två år sedan  läste på migrationsverkets sida att efter de fått uppehållstillstånd kan de ta hit sin familj. De var övertygade om att de kunde ta hit hela släkten. Blir några av dessa föreningsmänniskor tro?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar