Det blir inte alltid som man tänkt sig men ibland blir det det! Jag har ju fått för mig att jag skall erbjuda träning inför Vårruset. Det är inte så lätt att nå fram till de boende. De vet inte vad det är att jogga och allt kring. Bara vilka kläder de skall ha på sig osv. På Restad finns en kvinna som är helt fantastisk. Hon har en så fin utstrålning har lärt sig svenska på kort tid. Hon är engagerad via ABF som engelsklärare och jag vet att Helena försöker hitta praktik till henne. Det kommer inte att bli några problem för henne eller hennes fantastiska familj att finna sig tillrätta i vårt land. Det är klart att det är henne jag frågar om hon kan sprida reklam om träning inför Vårruset. Hon som redan har så mycket! Men skall det bli något gjort så...
Jag har tänkt ut så att jag hänger ut kilometerskyltar utmed Karls Grav. Sedan kan vi springa och vända. Så står jag där med ett litet gäng. Jeans, tröjor och varma jackor. Vi går den lilla promenaden ner till slussen. Där har jag ställt min bil så strategiskt så de kan plocka av sig lite varma jackor. Detta sker motvilligt. Vi fryser... Men jag är hård! Så ger vi oss ut joggande på stigen. Vid 0,5 km stannas det pustande och vi gör några rörelser. Sedan fortsätter de joggande. Stora glädjerop när vi kommer till 1 km skylten. Nu vänder vi säger jag. Vi går tillbaka för det är viktigt att inte starta för hårt. Alla är så glada. Fryser ni frågar jag. Glada skratt. Jag känner att de fått en ny insikt. Vi kan gå upp tidigt och jogga innan vi äter frukost hör jag sägas. Ja, ja från sagt till gjort är steget stort men nu har jag visat hur de kan göra. Nu är det upp till dem själva att verkställa. Skall försöka få tag i lite kläder till dem.
Jag har tänkt ut så att jag hänger ut kilometerskyltar utmed Karls Grav. Sedan kan vi springa och vända. Så står jag där med ett litet gäng. Jeans, tröjor och varma jackor. Vi går den lilla promenaden ner till slussen. Där har jag ställt min bil så strategiskt så de kan plocka av sig lite varma jackor. Detta sker motvilligt. Vi fryser... Men jag är hård! Så ger vi oss ut joggande på stigen. Vid 0,5 km stannas det pustande och vi gör några rörelser. Sedan fortsätter de joggande. Stora glädjerop när vi kommer till 1 km skylten. Nu vänder vi säger jag. Vi går tillbaka för det är viktigt att inte starta för hårt. Alla är så glada. Fryser ni frågar jag. Glada skratt. Jag känner att de fått en ny insikt. Vi kan gå upp tidigt och jogga innan vi äter frukost hör jag sägas. Ja, ja från sagt till gjort är steget stort men nu har jag visat hur de kan göra. Nu är det upp till dem själva att verkställa. Skall försöka få tag i lite kläder till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar