Hästar

Nu börjar min årliga ridresa närma sig. Denna gång skall vi åka till Transylvanien i Rumänien. Eftersom jag inte rider regelbundet brukar jag göra några turer för att träna upp rumpan och känna på hur det är att sitta upp på en häst. Idag har jag varit på Bergagården och ridit en tur uppe på Hunneberg tillsammans med några tjejer från Lysekil. Så vackert i häggblommen och de skira björkarnas tid.
Jag gillar att rida men är egentligen igen riktig hästtjej. Du får ta Kalima sa Linda till mig. Henne har du ridit på förr. Har jag det sa jag? Då fick jag onda ögat. Att inte ha koll på vilken häst man har haft med att göra är inte okey. De andra tjejerna hade tittat på nätet och läst om varje häst. Ni skall fläta manen sa Linda. Oh Gud hjälpe mig tänkte jag. Hur skall jag klara det? Och mycket riktigt min fläta lossade innan vi var uppe på berget.
Att rida en tur med Linda är häftigt. Långa trav och galoppsträckor. När vi kom tillbaka skulle hästarna släppas ut i hagen. Så synd sa de andra tjejerna att vi inte fick tid att gulla med hästen ett par timmar. Vilken himla tur tänkte jag. Det där att gulla med hästen  är inte min grej heller. Jag vet när vi varit på ridresor och det är dags att skiljas från hästen man varit tillsammans med en vecka så är det många tårar som fälls ibland. Det är klart att man blivit ett med hästen men nästa vecka kommer en ny person så att jag skulle ha några känslomässiga band till djuret finns inte. Annars brukar jag rekommendera företag att anställa hästtjejer. De är ofta tuffa och arbetsamma. De tar hand om sin utrustning på ett föredömligt sätt. De är pikttrogna. Det går inte att ligga hemma i sängen och känna sig lat. Hästen måste ha mat och tas omhand. Sedan tycker jag ibland att de har en förmåga att prata "skit" om de som inte är närvarande.