Att informera är inte lätt. Jag kunde erbjuda kvinnor på Restad Gård att vara med i Vårruset. Häng nu med på träningar sa jag så får ni springa detta. Tolv stycken fick jag med till slut. Det var lite si och så med att komma till träningstillfällena. Varje vecka fick jag skicka påminnelser.
Så var det då dags att springa/jogga/gå. När de kom till Sjövallen visste de inte hur det går till på ett löplopp. Det blir ett väldans informerande och förklarande på blandad svenska-engelska. Dessutom dök det upp killar som skulle hjälpa till utefter banan som inte visste var de skulle samlas. Jag fick hjälpa till att ringa och ta reda på detta för dem.
Så var det det dags att plocka av dem kläder. De ville springa med jackor kring magen ifall de skulle börja frysa!! Handväskorna ville de inte släppa. Till slut stod jag där påhängd med både det ena och andra. Maali såg jag inte i trängseln vid startfållan vilket innebar att hon sprang loppet med sin ryggsäck på.
När de kom i mål var alla upprymda och så lyckliga. Jag visste ju att det skulle bli så då det är fest att vara så många tjejer tillsammans utmed en så vacker bana. Några som var med och tittade meddelade mig att de också hade velat vara med. Suck som jag försökt få ut information ute på Restad Gård. Men man måste börja såhär så sprider sig saker. Jag är övertygad om att det finns många svenskar som också inte vet hur det går till vid löplopp. Vårruset är fantastiskt där det går ut på att samla lag. På så vis kommer många ut som inte haft en tanke på att de kan vara med.
Ibland när jag håller på med aktiviteter smyger sig tanken in. Varför håller jag på. Lite regn och vips kommer de inte till träningen eller så är någon trött osv. Det är inte bara och komma ut och sätta igång aktiviteter bland våra nya. Men när jag sitter där i gröngräset med tolv superlyckliga tjejer känner jag att det var värt min ansträngning.
Så var det då dags att springa/jogga/gå. När de kom till Sjövallen visste de inte hur det går till på ett löplopp. Det blir ett väldans informerande och förklarande på blandad svenska-engelska. Dessutom dök det upp killar som skulle hjälpa till utefter banan som inte visste var de skulle samlas. Jag fick hjälpa till att ringa och ta reda på detta för dem.
Så var det det dags att plocka av dem kläder. De ville springa med jackor kring magen ifall de skulle börja frysa!! Handväskorna ville de inte släppa. Till slut stod jag där påhängd med både det ena och andra. Maali såg jag inte i trängseln vid startfållan vilket innebar att hon sprang loppet med sin ryggsäck på.
När de kom i mål var alla upprymda och så lyckliga. Jag visste ju att det skulle bli så då det är fest att vara så många tjejer tillsammans utmed en så vacker bana. Några som var med och tittade meddelade mig att de också hade velat vara med. Suck som jag försökt få ut information ute på Restad Gård. Men man måste börja såhär så sprider sig saker. Jag är övertygad om att det finns många svenskar som också inte vet hur det går till vid löplopp. Vårruset är fantastiskt där det går ut på att samla lag. På så vis kommer många ut som inte haft en tanke på att de kan vara med.
Ibland när jag håller på med aktiviteter smyger sig tanken in. Varför håller jag på. Lite regn och vips kommer de inte till träningen eller så är någon trött osv. Det är inte bara och komma ut och sätta igång aktiviteter bland våra nya. Men när jag sitter där i gröngräset med tolv superlyckliga tjejer känner jag att det var värt min ansträngning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar