Björn Ranelid

Ikväll skall jag gå och lyssna på Björn Ranelid sa jag till en av mina nya bekantskaper på gymmet. Det skall min man också sa hon men jag vill inte gå för jag tycker han verkar så självgod och egoistisk. Det visar sig att hon inte läst någon bok av honom. Jag kontrade att jag tycker han är en fantastisk författare med böcker som finns med i livet.
Så var det dags att bänka sig. Vi hamnade en bit ner i bänkraderna. Jag hamnade bakom en längre person vilket jag efter ett tag tyckte var skönt!
Föredraget började med Ellen Mattson som berättade om sin senaste bok Tornet och fåglarna. Den boken har jag läst. Det är också en bok som lever med mig. Om kommendanten på Marstrand fästning på 1700 talet som gav upp fästningen trots att de hade både mat och ammunition kvar. En verkligen händelse. Så var det Björns tur. Han är underhållande och trevlig att lyssna på tycker jag. Man får en del tankeställare. Men han pratar fort och ger oss ingen tankepaus så det gäller att hänga med. Sedan har han en egenskap som jag inte tycker om. Han skuldbelägger oss i publiken. Någon som inte hänger med, någon som tittar åt sidan, någon som ser ointresserad ut. Jag ser allt säger han. Om du inte förstår mig är det din inställning det är fel på. Han attackerar de som sitter på första raden. Så skönt att sitta en bit ner och gömma sig bakom den långa personen. Hur ser jag ut när jag lyssnar börjar jag fundera. Tillräckligt intresserad? Så synd att jag skall börja oro mig för detta och inte kan koncentrera mig fullt ut på föredraget.
Så är det slut. Du är unik och måste våga tänja på dina gränser och våga göra det du känner för har han sagt. Han sa också på skämt att när han kom hem så kommer hans fru att fråga hur det var och han kommer då att säga att det var en fin publik men köper ni inte någon bok kommer jag att tillägga .. men snåla. Detta var ett skämt och jag tog mod till mig. Nu går jag fram och tackar för föredraget och berättar att jag tycker mycket om hans böcker. Jag börjar mitt tack med att lite klämkäckt säga att jag inte kommer att köpa någon bok för jag har läst alla. Tänkte att han skulle bli glad av att höra att jag var en flitig läsare. Hans svar blev Nej det har du inte. Jasså inte sa jag lite ställd. Nej kanske du läst många men inte alla. Jag kom helt av mig. Jag har läst många sa jag. Ja så är det sa han. Jag kände mig helt fånig. Jag hade ju räknat med att han skulle säga. Så kul att höra hoppas du tycker om dem och att jag sedan skulle breda på med beröm. Nu avslutades samtalet såhär. Vad tror han om mig? Att jag är en ointressant kulturtant i ointressant ålder som vill fram och prata med en kändis? Fy vad jag blev ledsen och kände mig nedstämd. Med lite eftertanke blir jag lite arg. Om han är en så  god människokännare kan han väl lyssna på vad jag har och säga. Jag kommer att fortsätta lyssna/läsa hans böcker men aldrig att jag går och lyssnar på honom live en gång till.