2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

måndag 13 november 2017

Ivar -Kattresan fader

I samband med konstföreningens medlemsmöte med konstutlottning lyssnade vi på ett föredrag om Ivar Arosenius. Två personer hade fått pengar att forska och sammanställa material kring konstnären. En arbetade 15% och den andre 50% med detta. Mycket av konstnärens verk finns i privat ägo. Det har nu skapats en app där man samlat allt kring konstnären. ( tavlor, skrifter, brev osv.). Föredraget var mycket intressant och jag kände personernas passion för sin uppgift. De skall nu hålla på ett år till och höll på att återskapa författarens hem och omgivning i form av ett virtuellt hus. På ett av fotona ser man en skugga från någon form av byggnad. Vad var detta för byggnad? Den finns inte med på några fotografier. Vi får följa forskarna sökande efter svar på frågan. Spännande. Men så kommer tanken till mig Är detta så viktigt? Räcker det inte nu? Jag förstår forskarnas iver så väl samtidigt som jag tycker att någon skulle bromsa och säga stopp och belägg. Är det så viktigt att vi får reda på exakt hur det såg ut i rummen osv. Använd pengarna till något annat.
Det var en givande timma där jag fick se Arosenius verk samtidigt som det berättades om konstnären och hans liv. Jag fick också möta två personer som var så passionerade av sin uppgift. Sådant är så gott. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar