orienteringstankar

Hemkommen efter ännu en kanonresa får jag denna gång ta itu med veckans tidningar. Märkligt att wi-fi fungerade så dåligt för att säga inte alls på Sicilien. Inte ens när jag satte mig i receptionen gick det att få upp tidningarna. Nu när jag skriver upp veckans nyheter till Liam blev jag tvungen att gå igenom hela veckans DN när jag kom hem.  Nu tycker jag ju inte alls att detta är en plåga utan lär mig ju så mycket själv genom att anteckna och sortera. Läser att det var 500 år sedan Martin Luther skrev sina teser och på så sätt översatte Bibeln så folket kunde ta till sig den. Så blev vi protestanter. Då och då tänker jag på när jag ramlade på Irland i samband med en orienteringstävling där. Jag skrapade upp ett långt jack och blev tvungen att åka till sjukhuset för att sy. (16 stygn)  Intressant att ta del av sjukvården där. Den kändes enkel och effektiv. Är du protestant eller katolik frågade sköterskan efter att jag först fått frågan om vilken religion jag tillhörde. Varför frågar du det var jag tvungen att säga. Mycket irriterad sa hon att något kan ju hända när jag bedövas och skulle då en präst behöva tillkallas så vill jag väl ha rätt sort!! Jag kände att det inte var läge att sätta igång en diskussion om detta men jag skulle vilja uttrycka att om jag skulle bli döende spelar prästsorten ingen roll. Jag vill ha bra medmänniskor runt mig. Religionen är inte så viktig för vem kan veta vad som är den rätta.
Skall man tävla i Italien måste man ha ett friskintyg med sig. Inte så lätt. Försök att gå till en vårdcentral och säg att du vill ha ett sådant intyg! Du blir näst intill utskälld! Så vad göra om man man vill springa orientering? PWT har utfärdat en mall och känner man då någon läkare kan man kanske få den att skriva sitt namnteckning och sätta på en stämpel. OBS stämpel är viktigt i dessa länder! På något sätt lyckades vi alla få till ett mer eller mindre bra intyg alla elva.
Vi var ju inte mer än drygt 100 personer på denna femdagarsorientering. Enligt Italienska regler skall det alltid finnas en ambulans och sjukvårdare på plats vid tävlingar. Så underligt det kändes att ha med ambulans och fyra sjukvårdare/läkare varje dag. En tanke går till de pensionärsorienteringar jag är på varje vecka. Här är det ofta över 100 personer där många verkligen är till åren komna. Inga sjukvårdare på plats här inte. De som känner sig skröpliga ombes ta med en telefon och på kartan finns ett nödnummer till arrangören de kan ringa om de skulle skada sig ute i skogen. Och nu pratar vi ofta om ren vildmark. Tänk om vi skulle ha friskhetsintyg för att springa här. Det skulle inte bli många deltagare kan jag förtälja efter att ha lyssnat av många sjukdomsbeskrivningar innan start.