2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 13 december 2017

Flyktingar

Mitt engagemang med flyktingar är inte alls så stort nu. Som jag beskrivit tidigare är situationen helt annorlunda ute på Restad Gård nu. När jag började mitt engagemang kom många som skulle få stanna i Sverige. Det var mycket som inte fungerade i mottagandet. Jag fixade och donade för att underlätta för många -kläder, språk, praktikplatser, simning, boende. Ja listan kan göras lång. Flera har blivit placerade utanför Vänersborg men det finns också många kvar här. Jag blir ofta inbjuden för mat men både Lasse och jag tackar för det mesta nej. Att hjälpa till och fixa är en sak men att sedan sitta och umgås är något helt annat. Några känner jag kan bli mina riktiga vänner men långt ifrån alla. Igår fick jag ett sms meddelande från Marja från Syrien. Hon är en av de som varit med på olika kvinnoträffar som anordnats. Hon frågade om vi kunde träffas för att diskutera en sak. Jag hade en stund över på kvällen så jag gick över till henne. Hon bor ett kvarter bort från mig. Hennes man var också hemma. Han lagade mat. De är kristna (ortodoxa) och det var julgran och mycket julgrejer hos dem.
Hon ville höra om jag kunde hjälpa henne med ett jobb. Hon pratar bra svenska. Hon går idag på en utbildning till barnskötare. Sista tiden har de haft praktik och hon har då förstått att de skall följa med barnen in på toaletten. Det vill hon inte. I Syrien där hon jobbade med barn hade de speciella personer som hjälpte till med sådant. Sedan är de ute minst ett par timmar om dagen och det tycker hon inte om. Attityden att man inte kan vara ute när det regnar och är kallt gäller nästan alla som kommer. Folk som känner mig kan ju förstå vad jag tycker om detta! Dock har jag viss förståelse för toalettbesöken. Var tillsammans med en annan kvinna på besök på en förskola. Ungar satt på toaletterna med vidöppna dörrar och skrek att de var klara. Om hon inte vill detta måste hon hoppa av utbildningen vilket är naturligt. Nu hoppades hon på att jag kanske kunde hjälpa henne.
Mannen kom med lite mat han lagat. Vi började prata och han nämnde Putin. Han gillar honom! Shia och Sunni är ju två grenar av Islam som mycket om krigen handlar om. De har olika tro om hur Mohammed och hans ättlingar fungerar som profeter. Syriens diktator Assad är en form av shiamuslim ( Alawit) Alawiter är tydligen ofta inte så troende och bär inte slöjor till exempel. Nu visar det sig att denne man håller på Assad (och därmed Ryssland) i kriget. Han har inget till övers för dessa slöjbörande kvinnor, moskéer och bönestunder. Jag bara suckar. Han är för övrigt mycket trevlig. I Syrien var han egenföretagare men här är han inte rädd för att ta grovjobb och jobbar som asbestsanerare.
När jag skall gå hem frågar han mig om han skall följa mig! Då får du gå en rejäl promenad skrattar jag som har ryggsäck på för att gå till affären och lite andra ärenden. Jag hoppas verkligen inte vi får ett samhälle där inte kvinnor kan röra sig fritt. När jag promenerar hemåt på de folktomma gatorna funderar jag på hur vårt samhälle kommer att se ut i framtiden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar