På resa

Den nya tiden gör att jag kan läsa alla tre dagstidningar jag har när jag är på resa precis som om jag var hemma. I dagens GP läser jag om hur militären slår ner all opposition skoningslöst här i Thailand. Alla möten med fler än fem deltagare är förbjudna. All media styrs och kontrolleras av militären. Ministrar tillsätts av militären som säger att Thailand inte är moget för fria val. Hårda fängelsestraff för oppositionella ..Ja listan kan göras lång med hemskheter. Det märker vi inget av på vår vistelse här i landet. Thailändarna är så vänliga. Kommersen pågår för fullt. För mig är yoga något nytt. Många tänjnings och smidighetsövningar som nu efter 15 pass börjar kännas gott. Mycket klarar jag naturligtvis inte av men jag tycker ändå det går bra. Yoga är ju inte bara fysisk övning utan även att hitta rätt i det inre. Hitta din inre röst, lyssna till din egen vägvisare och våga välja din egen väg. Det är också att man skall hitta ett inre lugn och inte rusa iväg på alla måsten. Alla damerna som är med är yogafantaster och som det verkar sökare efter harmoni i sitt liv. När alla bejakat dagens lektion som slutar 20.00 med middag är det dock inte lugn som inträder. Nej då meddelas att taxin går 20.30 ner till shoppingcentrat. Det gäller att slänga i sig middagen och få på lite andra kläder. Duscha behövs ju inte för natten är så varm och man blir svettig. Kvar på hotellet blir bara jag och Lasse som Äter länge, duschar, går ut och sätter oss i den ljuvliga kvällen för lite läsning och kvällstankar. Kontraster i det stora och lilla..

Yoga i Thailand

Jag har inte tidigare varit i Thailand. Jag har inte heller prövat Yoga. När jag såg denna yogaresa till Thailand såg det så spännande ut. Just nu är klockan 21.30. Jag sitter ute vid den fint upplysta poolen och lyssnar till Chikadornas mycket höga sång. Det är Yoga två timmar på morgonen innan frukost och två timmar på kvällen. Däremellan är det stranden med ljuvliga bad, massage, vacker natur och härlig sol. Jag har svårt att sitta med korslagda ben. Absolut inte bra när man skall göra yoga. Jag är heller inte stark i armarna och lite allmännt stel. Det blev ett lidande i början. De tre första passen var stenhårda och jag är i full beundran av de andra damerna som är så viga. Efter att ha yogat i tre dagar börjar det kännas mycket bättre. Det här är vad en orienterar kropp behöver. Jag tror att många skador skulle kunna undvikas om det fanns ett yogapass i veckan. Sedan är det ju ljuvligt i Thailand. Maten är så god. inget bröd, mycket frukt, nudlar, kyckling, grönsaker och härliga färskpressade juiceer. Det är ju också en del visdomsord vi får till oss på passen varav mycket handlar om att leva i nuet. Det gör jag verkligen. Nameste

Vad gör jag

jag fick frågan: Vad gör du nu när du är ledig hela dagarna. Jaha vad gör jag egentligen? Jag vet att jag har fullt upp. Jag vet också att jag inte är så trött som jag var när jag jobbade och gick upp tidigt varje dag. Men vad gör jag? Skall jag beskriva mina senaste dagar nu så ser jag att schemat är tight. I fredags gick jag upp tidigt och hämtade fyra Syrianer på Restad. Jag visste att ett par av dem så gärna ville testa ridning så jag tog med dem på en dags ridning på nordsvenskar i Svartedalen. Hem igen och så for vi till min mor. Lena hade kommit ner från Stockholm och vi firade hennes födelsedag. Jag sov över i Lödöse medan Lasse for hem för att tidigt på lördagmorgon hämta Liam och Gabriel då föräldrarna åkte till 10-mila. Lördag hade vi återträff med Artemesiadamerna. Konstvandring på Lödöse museum och naturligtvis mycket snack och gamla minnen bland de sex damerna. Blev hämtat av Lasse och pojkarna. Lördag morgon var det upp tidigt. Härligt med Liam och Gabriel. Inga problem när de skall ut på orientering precis som Jonas och Martin en gång i tiden. Hämta minibuss, ut till Restad och så fick vi med oss ett gäng tonårskillar till orienteringen i Lidköping. Jag instruerade dem och såg till att de kom iväg. Sprang sedan min bana. Hem igen och fixa mat. Under helgen fick jag ett telefonsamtal att det fanns en ledig lägenhet centralt i Vänersborg. Åkte och tittade på den. Hämtade sedan Adel ute på Restad så att de fick träffa honom. De var lite osäkra om de ville ha tre barn men jag tog till all övertalning och jag tror jag fick med dem på tåget. Nu håller jag tummarna så att de säger att han kan få den. Så går dagarna. Idag skall jag ut till Restad för orientering först och sedan genomgång av ett gäng som skall springa Vårruset. I morgon vårruset. Onsdag pensionärsorientering på morgonen och sedan två språkkurser på Restad. Sedan åker jag till Thailand en vecka på Yogakurs......

Ensamhet

Vi hämtar min mor 85 år gammal till lunch i samband med att vi har några av flyktingarna på besök. De är förundrade. Bor du ensam? Varför bor du inte hos din son? Adnan2 kan inte förstå detta Familjen skall bo ihop säger han. Min mor har bakat ett speciellt bröd i alla år och har med ett paket. Har du bakat säger han. I vårat land gör inte en så gammal person någonting sitter bara på en stol och säger till alla andra vad som skall göras. Jojo tänker jag. Svärmor skall bo med son och sonhustru. Vem är det som får stå ut med mycket när det är så tro? Det är ju inte alltid så roligt med svärmödrar. Adnan2 är också förundrad över ungkarlar. Om inte sonen hittat en hustru när han är trettio träder modern in och letar reda på en lämplig kandidat som presenteras. Familjebanden är starka och äldre respekteras. De kan inte förstå att jag är 62 år. Jag får Se och prata lite med Abdus mamma via Vibertelefon. Hon är en bildad kvinna och pratar engelska men hon är ju en gumma ett par år yngre än mig! Familjen som ju är bra mycket större än kärnfamiljen är viktig. Det är här man umgås och lever sitt liv. Därför är det naturligtvis viktigt att ha många barn. I Sverige har vi en stor ensamhet. Vi hinner inte med när båda arbetar. Vilket sätt är rätt att leva? Inte vet jag men jag vet att jag skulle inte velat ha min svärmor i huset.

Effektiva?

Så fort våra flyktingar fått uppehållstillstånd skall de lämna Restad Gård och gå över till arbetsförmedlingens försorg. Tyvärr är det oerhört svårt att hitta bostäder vilket gör att över 300 bor kvar på Restad. Vi lyckades hitta en bostad till Adnan. Han gick då till arbetsförmedlingen och ville sätta igång proceduren. Du måste ha med ett skrivet kontrakt så ordnar vi det sa de. Eftersom lägenheten skulle repareras kraftigt så blev de tvungna att vänta med vilken dag han kunde flytta in. När väl kontrakt var skrivet och en månad kvar till inflyttningen gick Adnan tillbaka till arbetsförmedlingen. Nu fick han till svar att de har så mycket att göra så de kan inte hantera hans ärende på tre månader. Men hur skall jag kunna betala hyra säger han då. Du får gå till socialen. Så nu skall han boka en tid på socialen. Träffa en tjänsteman för att få hjälp med hyran till arbetsförmedlingen hinner ikapp! Han skall ta ytterligare en tjänstemans tid som skall göra en utredning. Detta är inte klokt. Det här borde arbetsförmedlingen kunnat fixa till. Flyktingarna kostar väl nog med pengar än detta slöseri. Han är ju säkert inte ensam. Ghifar fick äntligen sitt uppehållstillstånd efter nästan ett års väntan. ( De som kommer nu måste vänta minst 1,5 år) Hon är utbildad lärare och en fantastisk person. vi har försökt få in henne på praktik i en skola. Det har inte varit lätt. Men till slut fick vi napp i en skola i Vargön. De har fått flera arabisk talande barn dit. Jag pratade med rektorn och hon var lite osäker på vilka arbetsuppgifter de skulle ge henne. Hon visste att de hade en kille i förskoleklassen de inte fick med in i gruppen. Hon började där. Snart kände sig den lille killen trygg och fungerade och nu frågar flera lärare om hon kan hjälpa till med olika barn. Vi är så dåliga att ta hand om alla nya resurser som kommer trots alla diskussioner. Att låta lärare deppa ihop av sysslolöshet på Restad samtidigt som lärarna sliter halvt ihjäl sig i våra skolor. Jag förstår det bara inte.

Jag är sjuk

Äntligen börjar jag bli människa igen. Jag har urinvägsinfektion och legat i nästa 40 graders feber i två dygn. Det tar! Fick jag anledning att kolla svensk sjukvård. Jag har haft det här flera gånger förut. För det mesta går det över av sig sjävt. Nu har jag haft sympton 14 dagar och när jag vaknade med 38,4 i feber ringde jag vårdcentralen. Det gick mycket smidigt att komma dit inga långa väntetider. Men väl där så mätte de min temperatur den var endast 37,2. Du har ingen feber sa de så vi skickar inte in dina prover. Jag kände ju att jag hade feber men vad skulle jag säga. Under dagen gick febern upp till 39,9. En dag och en natt gjorde att jag återvände till vårdcentralen. Denna gång såg de att jag var riktigt dålig. Att mina prover var katastrof. Doktorn ville lägga in mig med dropp. Det ville inte jag. Jag fick gå hem med penicillin och lova att åka in akut om jag inte blev bättre. Det anmärkningsvärda var att när de mätte min temperatur hamnade de på 38,7. Alltså 1,2 under det jag mätt hemma med två olika febertermometrar. Det betyder att om du går till doktorn så mäter de inte din tempratur rätt. I mitt fall innebar det att jag inte fick behandling och höll på att bli inlagd på sjukhus. Vad skulle inte det kostat svenska samhället? Undrar om andra har den här erfarenheten?

Att cykla

Det är många tjejer/kvinnor som inte kan cykla ute på Restad. Flera har frågat om vi kan lära ut cykling. Jag bad några ta sina cyklar och komma ut till Restad. Lasse läste på nätet att man skall börja med att hitta balansen genom att sitta på sadeln och gå med fötterna, ta fart, lyfta och balansera. Vi sänkte sadlar på de cyklar som kom men det gick ändå inte bra då våra cyklar var för höga. Vi skall nu låna några barncyklar och börja där. Att det är så svårt att lära sig cykla kunde jag aldrig drömma om. Undrar hur anpassningen blir till svenska samhället. Kvinnorna lär sig cykla och simma. Detta gör man inte som kvinna i Afganistan, Pakistan eller Syrien. Det är förbehållit männen som i sin tur inte kan laga mat eller ta hand om barn!