2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

onsdag 29 april 2015

Jag är sjuk

Äntligen börjar jag bli människa igen. Jag har urinvägsinfektion och legat i nästa 40 graders feber i två dygn. Det tar! Fick jag anledning att kolla svensk sjukvård. Jag har haft det här flera gånger förut. För det mesta går det över av sig sjävt. Nu har jag haft sympton 14 dagar och när jag vaknade med 38,4 i feber ringde jag vårdcentralen. Det gick mycket smidigt att komma dit inga långa väntetider. Men väl där så mätte de min temperatur den var endast 37,2. Du har ingen feber sa de så vi skickar inte in dina prover. Jag kände ju att jag hade feber men vad skulle jag säga. Under dagen gick febern upp till 39,9. En dag och en natt gjorde att jag återvände till vårdcentralen. Denna gång såg de att jag var riktigt dålig. Att mina prover var katastrof. Doktorn ville lägga in mig med dropp. Det ville inte jag. Jag fick gå hem med penicillin och lova att åka in akut om jag inte blev bättre. Det anmärkningsvärda var att när de mätte min temperatur hamnade de på 38,7. Alltså 1,2 under det jag mätt hemma med två olika febertermometrar. Det betyder att om du går till doktorn så mäter de inte din tempratur rätt. I mitt fall innebar det att jag inte fick behandling och höll på att bli inlagd på sjukhus. Vad skulle inte det kostat svenska samhället? Undrar om andra har den här erfarenheten?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar