Ensamhet

Vi hämtar min mor 85 år gammal till lunch i samband med att vi har några av flyktingarna på besök. De är förundrade. Bor du ensam? Varför bor du inte hos din son? Adnan2 kan inte förstå detta Familjen skall bo ihop säger han. Min mor har bakat ett speciellt bröd i alla år och har med ett paket. Har du bakat säger han. I vårat land gör inte en så gammal person någonting sitter bara på en stol och säger till alla andra vad som skall göras. Jojo tänker jag. Svärmor skall bo med son och sonhustru. Vem är det som får stå ut med mycket när det är så tro? Det är ju inte alltid så roligt med svärmödrar. Adnan2 är också förundrad över ungkarlar. Om inte sonen hittat en hustru när han är trettio träder modern in och letar reda på en lämplig kandidat som presenteras. Familjebanden är starka och äldre respekteras. De kan inte förstå att jag är 62 år. Jag får Se och prata lite med Abdus mamma via Vibertelefon. Hon är en bildad kvinna och pratar engelska men hon är ju en gumma ett par år yngre än mig! Familjen som ju är bra mycket större än kärnfamiljen är viktig. Det är här man umgås och lever sitt liv. Därför är det naturligtvis viktigt att ha många barn. I Sverige har vi en stor ensamhet. Vi hinner inte med när båda arbetar. Vilket sätt är rätt att leva? Inte vet jag men jag vet att jag skulle inte velat ha min svärmor i huset.