2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

måndag 15 juni 2015

Att utmana sig

När jag var på yogakursen ingick även prat mellan övningarna. Att våga, att utmana sig, att lämna bekvämlighetszonen. Jag känner dock att det är jag bra på. Igår var ett sådant tillfälle när det pirrade. Att få sin häst tilldelad inför veckans ridning. Tankar for genom huvudet. Jag som började rida när jag var 40 år. Jag har bara ridit en gång sedan jag var på ridresa förra gången för ett år sedan. Hästarna såg verkligen stora och ystra ut. Kvällen innan fick vi prata med ägaren och jag hade känslan att han trodde jag var en god ryttare. Jag kände mig bra liten när jag satt upp på Maldiva 9 år. Vi skrittade mycket länge. Pirret satt kvar och det var först efter första galoppen som det släppte. Jag känner att jag kan hantera henne. Nu kommer jag att kunna njuta av min resa. Därmed inte sagt att det inte är en utmaning. Hästar är hispiga djur och mycket kan dyka upp på en långritt. Helt plötsligt kommer en ko ut ur ett buskage och vissa hästar blir helt stirriga. En slang låg över vägen. Det gillar inte hästar. Så med all respekt för att farliga saker kan hända försätter nu mitt häftiga äventyr i ett vackert landskap här i Kroatien. Att leva är att utmana sig.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)