Skolan - igen

Jag lyssnar på debatten om skola i media. Vi måste satsa på skolan. Vi skall tillföra stora resurser. Vi kommer nu att satsa på våra barn. Mindre klasser. Extra stöd till de svaga men också extra till de duktiga. Så här låter det från våra politiker. En annan typ av debatt jag hör är den om friskolor att vi skapar ett segregerat samhälle på detta vis. Så till verkligheten i Vänersborg där jag bor. Här drar man ner på resurser till skolan. Jag hör rapporter från de lärare i min närhet att klasserna blir större. Barn med utländsk bakgrund kommer fler och fler med språkproblem. Så mycket meningslösa rapporter som ingen läser. Platsbrist och nu kräver kommunen ytterligare nerskärningar. Jag orkar inte mer.. Flera lärare säger att de vill göra något annat. Jag går på Liams och Gabriels skolavslutning på Onsjöskolan. En kommunal skola. Här finns knappt några barn med utländsk bakgrund. Jag ser en kille som kan tänkas komma från främmande land och en tjej med asiatiskt utseende. Det finns väl inget som skapar en mer segregerad skola än de olika bostadsupptagningsområden vi har? Det är knappt tre kilometer till Restad Gård men det är en egen värld som många Vänersborgare inte känner till. De lärare jag mött på olika sätt under detta år är fantastiska. Det är något systemfel någonstans. Jag tror man kan lösa mycket genom att lyssna på de i verkligheten som möter barnen. Det är ju något jag känner igen från min egen arbete också. För långt avstånd mellan höga chefer och verkligheten.