2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

tisdag 9 juni 2015

Det kostar energi men betalas tillbaka flerdubbelt

Så blev det så där stressigt som det kan bli ibland. Vilka skulle följa med till Skara Sommarland och den stora orienteringstävlingen? Madeha skulle få med några av dem vi har haft med tidigare och Husam skulle informera killarna. Jag hade fixat två minibussar. Vi hade även möjlighet att ta en bil. Jag fick besked av Madiha vilka som skulle följa med. Husam hörde inte av sig så jag meddelade Madiha att hon kunde plocka med ett par till. Lördag kväll klockan 23.00 plingade whatsapp. Det kommer fyra killar kom det från Husam! Varför har du inte hört av dig tidigare? Jag har haft fullt upp med showen och inte hunnit. Ett antal meddelande fram och tillbaka så är det bestämt att två killar skulle dyka upp på söndag klockan 7.00. Men där låg jag klarvaken då det sista meddelande kom strax efter midnatt. Lasse och jag var uppe tidigt hämtade bussar och for till Jonas och fick med den familjen. Ut till Restad. Alla kom utan killarna. Suck... Varför skall jag hålla på så här var min tanke. Varför inte bara bry mig om mig själv. Men väl framme blev allt så bra. Alla sprang inskolningsbana. De fick medaljer, de tyckte det var så kul och strålade trots att vissa missade friskt. Efteråt gick vi in till sommarland. Alla hade med matsäck och efter mat var det bara att ge sig på alla attraktionerna. Vi avslutade med att se akrobatshowen tillsammans sent på eftermiddagen. Så sög jag och Lasse i oss kommentarerna som kom från de som var med. "Detta är den bästa dagen i mitt liv" sa en av de unga tjejerna. " Så otroligt underbart att jag fick göra detta med min son, jag är så otroligt tacksam" sa en av papporna "Jag vet inte hur jag skall tacka er. Första gången sedan vi kom för fyra månader som vi kunde göra något med barnen. Att få lämna Restad Gård för en dag. Ni förstår inte hur tacksamma vi är" "jag har känt mig så deprimerad detta är första dagen på länge jag känt mig som en människa.". Tackord haglade och vi förstod att vi gjort skillnad för vissa för en dag. På detta vis fick Lasse och jag tillbaka långt mer energi än vad det kostade att få till det innan. Ny planer började formas ....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar