2014-2018
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.
Projekt 1
Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd
Projekt 2
Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare? Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta
Projekt 3
Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)
Innan jag dör
Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.
onsdag 27 maj 2015
Jag har gjort skillnad.
En av de jag träffade på ute på Restad ganska tidigt var Adel. Jag såg att han var duktig när han hjälpte till. Hans engelska är inte så bra men de andra kunde berätta att han var snickare med kök, fönster och aluminium byggen som specialitet. Detta har vi ju stort behov av i Sverige så jag började fråga runt om han kunde få praktisera hos någon. Jag frågade snickare och mindre snickerifirmor men vi är för små sa de gå till de större. Jag gjorde så men de hade inte möjlighet att ta in praktikanter. Efter så många samtal och besök så gav jag nästan upp. Var framme i centrum och hade lite tid över. Jag traskar bort till trävaruhandlarna beslutade jag mig för. På första stället ruskade de bara på huvudet men så gick jag till Karl Hedin. Där var en kille i kassan som var otroligt hjälpsam. Fönster då kan du pröva på west coast windows i Trollhättan Jag gjorde så. Fick napp och skickade hans CV. Vi blev inbjudna och han fick börja på praktikplats. Nu är han anställd! Jag har också jagat bostad som en tok åt honom. Så ringer telefonen plötsligt av en person som var med på en av våra träffar. Svärfar har dött vi har en lägenhet är du intresserad. Om jag var!! De hade inte tänkt tre barn men jag fick övertygat honom om att hyra ut den till Adel. Igår skrev vi kontrakt. Det bor en kvinna i huset som gärna hjälper honom med svenskan. Nu kan han flytta från Restad och ta hit sin familj.
Han gick till arbetsförmedlingen för att tala om att han redan hade arbete och bostad. Tjänstemannen höll på att ramla av stolen. Hon ringde upp företaget och talade om att de kunde få bidrag på 63% av lönen. Där gick lite skattepengar och arbetstid för tjänstemannen till spillo kan jag tycka! Han är tvungen att gå på SFI. Som tur är har de ändrat reglerna så att han kan gå på kvällen mellan 17.00-20.00 och kan jobba samtidigt. Det var inte så länge sedan de tvingade de som hade arbete att gå på dagtid!
Så mycket tid för en person säger Lasse. Ja det kan kännas hopplöst när det finns 1000 andra som vill ha hjälp men för Adel gör det skillnad och jag får glädjas åt att kunna hjälpa någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar