2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

lördag 30 maj 2015

Innan jag landat

Det är väl konstigt hur det är. När jag kommer hem från en resa känns det som man lever kvar lite i detta rus ett tag. Det går lätt att ta tag i saker trota att jetleggen finns där och jag gör än det ena och än det andra men så är det som något måste ur kroppen. Jag känner mig helt värdelös, grinig, ensam. Allt strular och all lust är borta. Hur skall jag orka leva? Igår var en sådan dag. Som tur var känner Lasse mig när jag surar på allt. Han gjorde iordning en god smothie som nu för tiden även innehåller chiafrön, såg till att jag kom ut på en träningsrunda och därefter gjorde vi ett yogapass från den nya appen han hittat. Lite räkor och en go film via Netflix gjorde att jag nu är helt fit for fight igen. Detta tillstånd uppenbarar sig också om man ansvarar för något stort projekt typ en orienteringstävling eller liknande. Trots att jag vet att detta "bakrus" alltid infaller är jag lika förvånad varje gång. Dock är jag övertygad om att man måste ner i varv och "deppa ut" innan man går på nästa utmaning. Annars blir det för mycket ansamlat och man blir sjuk. lite "Österbergsfilosofi" som Lasse kallar det.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)