2014-2018


Efter drygt 40 fantastiska år som anställd i banken har jag fått möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder 2014. Jag känner mig fullt frisk och full av lust. Jag kommer naturligtvis att försätta göra det jag brukar: Orientera, klubbarbete, vara med barnbarn, resa på orientering/rid/familjeresor samt läsa många böcker. (gunillasbokblogg.blogspot.se)
Förutom detta kommer jag att starta upp tre projekt som kommer att avslutas när jag blir riktig pensionär vid 2018.
Välkommen att följa mig i mina projekt via mina blogginlägg.

Projekt 1

Projekt 1
Lära mig spanska
Jag kan inte ett ord spanska. Jag är inte speciellt språkbegåvad. Hur mycket kan man lära av ett nytt språk vid 61 års ålder? Det skall jag undersöka. Jag har valt spanska för att det är ett stort språk och jag kan konstatera vid mina resor i spansktalande länder att de inte är duktiga på engelska. Det är svårt att göra sig förstådd

Projekt 2

Projekt 2
Invandrarbarn blir orienterare?
Vi är en ganska homogen grupp med välutbildade välartarde personer som håller på med vår fantastiska sport orientering. Går det att få med våra nya svenskar? De enda vi ser idag av utomeuropeiskt ursprung är adopterade eller där ena föräldern är icke svensk. Kan man ändra på detta

Projekt 3

Projekt 3
Det goda samhället
Jag har under mina resor runt om i världen sett för många murar med glassplitter, taggtråd och galler. Så mycket skräp i skogar och vattendrag. För att inte våra barnbarn skall växa upp i ett sådant samhälle tror jag att vi alla, var och en, måste bidra med en liten insats utanför den egna familjesfären för att få gott samhälle. Eftersom jag är en pigg pensionär kan min insats göras större.
Min insats: Tänk att komma själv till ett nytt land som ungdom. Kan jag bidra med något för någon av dessa ensamkommande flyktingbarn. (Alternativt hjälpa unga arbetslösa.)

Innan jag dör

Innan jag dör
Innan jag dör hoppas jag även hinna med följande saker i stort och smått.
Bjuda mina grannar i trappuppgången på en träff, bada i mareld, "kringelprojekt", "vandringsprojekt", "cykelprojekt", bli instruktörsduktig på långfärdsskridskor, Dyka från bryggan vid sommarstugan vid varje bad, Matmamma (Det är det ingen som tror) Komma igång med tävlingsbridge, Rida i Costa Rica, Yogakurs med Helena i Thailand, Kantareller-lingon-blåbär i frysen, skeita på vårsnö i fjällen, fimpprojekt, paddla kajak till Hjo samt bli kompis med alla bastugubbar. Du är varmt välkommen att hjälpa mig genomföra min projekt då jag älskar att göra saker tillsammans med andra.

lördag 13 januari 2018

Skolan 6

En bild på en nästintill avslutad måltid från Indian Palace här i Vänersborg ligger utlagd på Facebook med texten: Här åt fem somaliska tjejer. De bad mig hämta citron. När jag kom tillbaka hade de stuckit utan att betala. 652 kronor. Upprörda svar i kommentarsfältet sa att du anmäler väl. Jag orkar inte skrev ägaren. Jag måste jobba och jag tror inte att de någonsin kan få fatt i förövarna. De bär ju sina stora slöjor och är svåra att identifiera.
Jag hör en lärare säga. Jag var så förbannad att jag trodde jag skulle lappa till en av de somaliska tjejerna igår. Ett gäng störde lektionen med knackningar och bankningar på dörren när jag hade lektion. Jag sa till ett flertal gånger men de slutade inte. När jag sa att jag skulle anmäla dem fick jag ett så "tyket" svar: Har du några bevis vilka vi är?  Jag såg er ju säger han. Har du inga bevis blir det inte lätt för dig!!! Så ni ger mig tillåtelse att fotografera er nästa gång svarar läraren. Du tar fan inga kort då anmäler vi dig säger en av dem. Stackars lärare säger jag.
Jag brukar värna om att tjejer måste ta för sig och stå upp för sin rätt. Men så här får det inte bli.
Träffade själv på två syriska kvinnor på gymmet. Vi höll på med vårt cirkelpass och det låg röda markeringar på de maskiner vi använde. Kvinnorna satte sig vid de markerade maskinerna. De ombads flytta på sig. Vi har rätten att vara här lika mycket som ni svarade en av kvinnorna. Ni får faktiskt respektera oss säger hon och fortsatte använda maskinen. Eftersom jag kände en av dem lite gick jag bort försökte förklara. De sa inget i receptionen att det var grupp träning. Jag tycker det är deras skyldighet att upplysa oss var det svar jag fick av henne jag inte kände. Jag blev arg och röt i att det måste väl räcka att ni blir ombedda att flytta er. Är du rasist säger hon jag inte kände. Jag såg den förfärade minen på henne jag kände.
Tänk så många fantastiska och duktiga flyktingar jag känner som nu är på väg att utvisas. Men alla är inte bra . Min tro är att det inte är lätt att komma till en öppen demokrati när man är van vid andra förhållanden. Att alla inte bara har rättigheter utan skyldigheter också. Vi svenskar skall naturligtvis hjälpa så mycket vi kan men vi får inte bli flata. Jag är så bekymrad över allt jag hör från våra skolor. Inte minst det man läser från Malmö. För allas skull måste vi sätta in resurser för att rätta till sådant här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar